15 Kapitlet

  Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.  

--

  Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,  

--

  gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.  

--

  Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.»  

--

  Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.  

--

  Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.  

--

  Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.  

--

  Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.  

--

  Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.  

--

  Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.  

--

  Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.  

--

  Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.  

--

  Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.  

--

  Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.  

--

  Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.  

--

  Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»  

--

  När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.  

--

  Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»  

--

  Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.  

--

  Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.  

--

  Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,  

--

  Kina, Dimona, Adada,  

--

  Kedes, Hasor och Jitnan,  

--

  Sif, Telem, Bealot,  

--

  Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,  

--

  Amam, Sema, Molada,  

--

  Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,  

--

  Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,  

--

  Baala, Ijim, Esem,  

--

  Eltolad, Kesil, Horma,  

--

  Siklag, Madmanna, Sansanna,  

--

  Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.  

--

  I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,  

--

  Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,  

--

  Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,  

--

  Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;  

--

  Senan, Hadasa, Migdal-Gad,  

--

  Dilean, Mispe, Jokteel,  

--

  Lakis, Boskat, Eglon,  

--

  Kabbon, Lamas, Kitlis,  

--

  Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;  

--

  Libna, Eter, Asan,  

--

  Jifta, Asna, Nesib,  

--

  Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;  

--

  Ekron med underlydande städer och byar;  

--

  från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;  

--

  vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.  

--

  Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,  

--

  Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,  

--

  Anab, Estemo, Anim,  

--

  Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;  

--

  Arab, Ruma, Esean,  

--

  Janum, Bet-Tappua, Afeka,  

--

  Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;  

--

  Maon, Karmel, Sif, Juta,  

--

  Jisreel, Jokdeam och Sanoa,  

--

  Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;  

--

  Halhul, Bet-Sur, Gedor,  

--

  Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;  

--

  Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;  

--

  I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,  

--

  Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.  

--

  Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.  

--