BIBELN
eller
DEN HELIGA SKRIFT
KONUNGEN ÅR 1917

29 Job

Job

Index

30 Kapitlet

1


 

  Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.  

 

 

--

2


 

  Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?  

 

 

--

3


 

  Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.  

 

 

--

4


 

  Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.  

 

 

--

5


 

  Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.  

 

 

--

6


 

  I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.  

 

 

--

7


 

  Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,  

 

 

--

8


 

  en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.  

 

 

--

9


 

  Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;  

 

 

--

10


 

  med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.  

 

 

--

11


 

  Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.  

 

 

--

12


 

  Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.  

 

 

--

13


 

  Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.  

 

 

--

14


 

  Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.  

 

 

--

15


 

  Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.  

 

 

--

16


 

  Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.  

 

 

--

17


 

  Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.  

 

 

--

18


 

  Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.  

 

 

--

19


 

  I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.  

 

 

--

20


 

  Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.  

 

 

--

21


 

  Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.  

 

 

--

22


 

  Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.  

 

 

--

23


 

  Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.  

 

 

--

24


 

  Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?  

 

 

--

25


 

  Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?  

 

 

--

26


 

  Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.  

 

 

--

27


 

  Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.  

 

 

--

28


 

  Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.  

 

 

--

29


 

  En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.  

 

 

--

30


 

  Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.  

 

 

--

31


 

  I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.  

 

 

--

31 Job

 

 

 

 

HTMLBible Software - Public Domain Software by johnhurt.com

 


Other Items are Available At These Sites: