| 36 Kapitlet |
1 |
Vidare sade Elihu: --
|
2 |
Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar. --
|
3 |
Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt. --
|
4 |
Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig. --
|
5 |
Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft. --
|
6 |
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt. --
|
7 |
Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet. --
|
8 |
Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror, --
|
9 |
så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod; --
|
10 |
han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet. --
|
11 |
Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro. --
|
12 |
Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det. --
|
13 |
Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band, --
|
14 |
deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott. --
|
15 |
Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra. --
|
16 |
Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter. --
|
17 |
Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast. --
|
18 |
Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse. --
|
19 |
Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft? --
|
20 |
Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats. --
|
21 |
Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida. --
|
22 |
Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik? --
|
23 |
Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?» --
|
24 |
Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga --
|
25 |
och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran. --
|
26 |
Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka. --
|
27 |
Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram; --
|
28 |
skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor. --
|
29 |
Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda? --
|
30 |
Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri. --
|
31 |
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått. --
|
32 |
I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid. --
|
33 |
Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg. --
|