38 Kapitlet

  Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:  

--

  Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?  

--

  Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.  

--

  Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.  

--

  Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?  

--

  Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,  

--

  medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?  

--

  Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,  

--

  när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,  

--

  när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,  

--

  och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?  

--

  Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,  

--

  där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?  

--

  Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;  

--

  då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.  

--

  Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?  

--

  Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?  

--

  Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.  

--

  Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,  

--

  så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?  

--

  Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!  

--

  Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem  

--

  -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?  

--

  Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?  

--

  Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,  

--

  till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,  

--

  till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?  

--

  Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?  

--

  Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?  

--

  Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.  

--

  Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?  

--

  Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?  

--

  Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?  

--

  Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?  

--

  Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?  

--

  Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?  

--

  Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,  

--

  medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?  

--