| 17 Kapitlet |
1 |
En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar. --
|
2 |
Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är. --
|
3 |
Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun. --
|
4 |
Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar. --
|
5 |
Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke. --
|
6 |
Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal. --
|
7 |
Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand. --
|
8 |
Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga --
|
9 |
för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig. --
|
10 |
Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord. --
|
11 |
Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden. --
|
12 |
Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt. --
|
13 |
Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige, --
|
14 |
ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn. --
|
15 |
Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn. --
|