| 22 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David. --
|
2 |
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran. --
|
3 |
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro. --
|
4 |
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. --
|
5 |
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem. --
|
6 |
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam. --
|
7 |
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket. --
|
8 |
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet: --
|
9 |
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.» --
|
10 |
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. --
|
11 |
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv. --
|
12 |
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare. --
|
13 |
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig. --
|
14 |
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig. --
|
15 |
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv. --
|
16 |
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft. --
|
17 |
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat. --
|
18 |
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. --
|
19 |
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad. --
|
20 |
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp. --
|
21 |
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld. --
|
22 |
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn. --
|
23 |
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig: --
|
24 |
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn. --
|
25 |
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom. --
|
26 |
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom. --
|
27 |
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen. --
|
28 |
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig. --
|
29 |
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna. --
|
30 |
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv. --
|
31 |
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. --
|
32 |
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. --
|