| 72 Kapitlet |
1 |
Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen. --
|
2 |
Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt. --
|
3 |
Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet. --
|
4 |
Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren. --
|
5 |
Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte. --
|
6 |
Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden. --
|
7 |
I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes. --
|
8 |
Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar. --
|
9 |
För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet. --
|
10 |
Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor. --
|
11 |
Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom. --
|
12 |
Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har. --
|
13 |
Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa. --
|
14 |
Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon. --
|
15 |
Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom. --
|
16 |
Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken. --
|
17 |
Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll. --
|
18 |
Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under! --
|
19 |
Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen. --
|
20 |
Slut på Davids, Isais sons, böner. --
|