| 77 Kapitlet |
1 |
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. --
|
2 |
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig. --
|
3 |
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig. --
|
4 |
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela. --
|
5 |
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala. --
|
6 |
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått. --
|
7 |
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna. --
|
8 |
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa? --
|
9 |
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider? --
|
10 |
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela. --
|
11 |
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr. --
|
12 |
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under; --
|
13 |
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk. --
|
14 |
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud? --
|
15 |
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken. --
|
16 |
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela. --
|
17 |
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade. --
|
18 |
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring. --
|
19 |
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade. --
|
20 |
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. --
|
21 |
Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand. --
|