| 115 Kapitlet |
1 |
Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull. --
|
2 |
Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» --
|
3 |
Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill. --
|
4 |
Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder. --
|
5 |
De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke, --
|
6 |
de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke. --
|
7 |
Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe. --
|
8 |
De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem. --
|
9 |
I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld. --
|
10 |
I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld. --
|
11 |
I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld. --
|
12 |
HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus, --
|
13 |
han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora. --
|
14 |
Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn. --
|
15 |
Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord. --
|
16 |
Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn. --
|
17 |
De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta. --
|
18 |
Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja! --
|