| 5 Kapitlet |
1 |
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd, --
|
2 |
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt. --
|
3 |
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun. --
|
4 |
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd. --
|
5 |
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. --
|
6 |
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det. --
|
7 |
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal. --
|
8 |
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus. --
|
9 |
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt; --
|
10 |
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus, --
|
11 |
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt. --
|
12 |
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning! --
|
13 |
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig? --
|
14 |
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet. --
|
15 |
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa. --
|
16 |
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? --
|
17 |
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. --
|
18 |
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje; --
|
19 |
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust. --
|
20 |
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn? --
|
21 |
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt. --
|
22 |
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror. --
|
23 |
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall. --
|