| 9 Kapitlet |
1 |
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. --
|
2 |
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord --
|
3 |
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder: --
|
4 |
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så: --
|
5 |
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat. --
|
6 |
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg. --
|
7 |
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav. --
|
8 |
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig. --
|
9 |
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer. --
|
10 |
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.) --
|
11 |
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått. --
|
12 |
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.» --
|
13 |
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon. --
|
14 |
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden, --
|
15 |
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram: --
|
16 |
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så: --
|
17 |
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.» --
|
18 |
han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ---- --
|