| 14 Kapitlet |
1 |
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer. --
|
2 |
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar. --
|
3 |
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar. --
|
4 |
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft. --
|
5 |
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn. --
|
6 |
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt. --
|
7 |
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd. --
|
8 |
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek. --
|
9 |
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag. --
|
10 |
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje. --
|
11 |
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar. --
|
12 |
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden. --
|
13 |
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. --
|
14 |
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. --
|
15 |
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg. --
|
16 |
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös. --
|
17 |
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad. --
|
18 |
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap. --
|
19 |
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. --
|
20 |
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner. --
|
21 |
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta. --
|
22 |
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane. --
|
23 |
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust. --
|
24 |
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft. --
|
25 |
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek. --
|
26 |
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt. --
|
27 |
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror --
|
28 |
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka. --
|
29 |
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft. --
|
30 |
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. --
|
31 |
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. --
|
32 |
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden. --
|
33 |
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig. --
|
34 |
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära. --
|
35 |
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma. --
|