| 31 Kapitlet |
1 |
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom: --
|
2 |
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son. --
|
3 |
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv. --
|
4 |
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker. --
|
5 |
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn. --
|
6 |
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ. --
|
7 |
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda. --
|
8 |
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt. --
|
9 |
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ---- --
|
10 |
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris. --
|
11 |
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom. --
|
12 |
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar. --
|
13 |
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust. --
|
14 |
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån. --
|
15 |
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del. --
|
16 |
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård. --
|
17 |
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar. --
|
18 |
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten. --
|
19 |
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan. --
|
20 |
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige. --
|
21 |
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan. --
|
22 |
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur. --
|
23 |
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste. --
|
24 |
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren. --
|
25 |
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer. --
|
26 |
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga. --
|
27 |
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd. --
|
28 |
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov: --
|
29 |
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.» --
|
30 |
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN. --
|
31 |
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. --
|