| 1 Kapitlet |
1 |
Sångernas sång av Salomo. --
|
2 |
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. --
|
3 |
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär. --
|
4 |
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ---- --
|
5 |
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält. --
|
6 |
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta. --
|
7 |
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.» --
|
8 |
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ---- --
|
9 |
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade. --
|
10 |
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader. --
|
11 |
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.» --
|
12 |
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft. --
|
13 |
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm. --
|
14 |
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.» --
|
15 |
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.» --
|
16 |
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger. --
|
17 |
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.» --
|