| 32 Kapitlet |
1 |
En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa. --
|
2 |
Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land. --
|
3 |
Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till. --
|
4 |
Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt. --
|
5 |
Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre. --
|
6 |
Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten. --
|
7 |
Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan. --
|
8 |
Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är. --
|
9 |
I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal. --
|
10 |
När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer. --
|
11 |
Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg. --
|
12 |
Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden, --
|
13 |
över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden. --
|
14 |
Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta -- --
|
15 |
detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark; --
|
16 |
då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. --
|
17 |
Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid. --
|
18 |
Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser. --
|
19 |
Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad. --
|
20 |
Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring. --
|