BIBELN
eller
DEN HELIGA SKRIFT
KONUNGEN ÅR 1917

2 Klagovisorna

Klagovisorna

Index

3 Kapitlet

1


 

  Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.  

 

 

--

2


 

  Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.  

 

 

--

3


 

  Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.  

 

 

--

4


 

  Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.  

 

 

--

5


 

  Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.  

 

 

--

6


 

  I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.  

 

 

--

7


 

  Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.  

 

 

--

8


 

  Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.  

 

 

--

9


 

  Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.  

 

 

--

10


 

  En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.  

 

 

--

11


 

  Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.  

 

 

--

12


 

  Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.  

 

 

--

13


 

  Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.  

 

 

--

14


 

  Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.  

 

 

--

15


 

  Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.  

 

 

--

16


 

  Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.  

 

 

--

17


 

  Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.  

 

 

--

18


 

  Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»  

 

 

--

19


 

  Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!  

 

 

--

20


 

  Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.  

 

 

--

21


 

  Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:  

 

 

--

22


 

  HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.  

 

 

--

23


 

  Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.  

 

 

--

24


 

  HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.  

 

 

--

25


 

  HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.  

 

 

--

26


 

  Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.  

 

 

--

27


 

  Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.  

 

 

--

28


 

  Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.  

 

 

--

29


 

  Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.  

 

 

--

30


 

  Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.  

 

 

--

31


 

  Ty Herren förkastar icke för evig tid;  

 

 

--

32


 

  utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.  

 

 

--

33


 

  Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.  

 

 

--

34


 

  Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,  

 

 

--

35


 

  att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,  

 

 

--

36


 

  att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?  

 

 

--

37


 

  Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?  

 

 

--

38


 

  Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?  

 

 

--

39


 

  Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?  

 

 

--

40


 

  Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.  

 

 

--

41


 

  Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.  

 

 

--

42


 

  Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.  

 

 

--

43


 

  Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.  

 

 

--

44


 

  Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.  

 

 

--

45


 

  Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.  

 

 

--

46


 

  Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.  

 

 

--

47


 

  Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.  

 

 

--

48


 

  Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.  

 

 

--

49


 

  Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,  

 

 

--

50


 

  till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.  

 

 

--

51


 

  Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.  

 

 

--

52


 

  Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.  

 

 

--

53


 

  De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.  

 

 

--

54


 

  Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»  

 

 

--

55


 

  Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.  

 

 

--

56


 

  Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.  

 

 

--

57


 

  Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»  

 

 

--

58


 

  Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.  

 

 

--

59


 

  Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.  

 

 

--

60


 

  Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.  

 

 

--

61


 

  Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.  

 

 

--

62


 

  Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.  

 

 

--

63


 

  Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.  

 

 

--

64


 

  Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.  

 

 

--

65


 

  Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.  

 

 

--

66


 

  Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.  

 

 

--

4 Klagovisorna

 

 

 

 

HTMLBible Software - Public Domain Software by johnhurt.com

 


Other Items are Available At These Sites: