| 21 Kapitlet |
1 |
När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar --
|
2 |
och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig. --
|
3 |
Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.» --
|
4 |
Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: --
|
5 |
»Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'» --
|
6 |
Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem --
|
7 |
och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå. --
|
8 |
Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen. --
|
9 |
Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!» --
|
10 |
När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?» --
|
11 |
Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.» --
|
12 |
Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten. --
|
13 |
Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.» --
|
14 |
Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem. --
|
15 |
Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem; --
|
16 |
och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?» --
|
17 |
Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten. --
|
18 |
När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig. --
|
19 |
Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax förtorkades fikonträdet. --
|
20 |
När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?» --
|
21 |
Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske. --
|
22 |
Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.» --
|
23 |
När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?» --
|
24 |
Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta». --
|
25 |
Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?' --
|
26 |
Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.» --
|
27 |
De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta. --
|
28 |
Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.' --
|
29 |
Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick. --
|
30 |
Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke, --
|
31 |
Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I. --
|
32 |
Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom. --
|
33 |
Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes. --
|
34 |
När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom. --
|
35 |
Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de. --
|
36 |
Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda. --
|
37 |
Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.' --
|
38 |
Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.' --
|
39 |
Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom. --
|
40 |
När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?» --
|
41 |
De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.» --
|
42 |
Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'? --
|
43 |
Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.» --
|
44 |
--
|
45 |
Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade. --
|
46 |
Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet. --
|