| 11 Kapitlet |
1 |
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. --
|
2 |
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk. --
|
3 |
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.» --
|
4 |
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.» --
|
5 |
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära. --
|
6 |
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var; --
|
7 |
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.» --
|
8 |
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?» --
|
9 |
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus. --
|
10 |
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.» --
|
11 |
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.» --
|
12 |
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.» --
|
13 |
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn. --
|
14 |
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död. --
|
15 |
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.» --
|
16 |
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.» --
|
17 |
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven. --
|
18 |
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån, --
|
19 |
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder. --
|
20 |
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma. --
|
21 |
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död. --
|
22 |
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.» --
|
23 |
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.» --
|
24 |
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.» --
|
25 |
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; --
|
26 |
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» --
|
27 |
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.» --
|
28 |
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.» --
|
29 |
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom. --
|
30 |
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. --
|
31 |
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där. --
|
32 |
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.» --
|
33 |
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd --
|
34 |
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät. --
|
35 |
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!» --
|
36 |
Men somliga av dem sade: --
|
37 |
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» --
|
38 |
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. --
|
39 |
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» --
|
40 |
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» --
|
41 |
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. --
|
42 |
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» --
|
43 |
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.» --
|
44 |
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.» --
|
45 |
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom. --
|
46 |
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort. --
|
47 |
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken. --
|
48 |
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.» --
|
49 |
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet, --
|
50 |
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.» --
|
51 |
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket. --
|
52 |
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn. --
|
53 |
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom. --
|
54 |
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar. --
|
55 |
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig. --
|
56 |
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?» --
|
57 |
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom. --
|