10 Kapitlet

  Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;  

--

  alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;  

--

  alla åto de samma andliga mat,  

--

  och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.  

--

  Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.  

--

  Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.  

--

  Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»  

--

  Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.  

--

  Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.  

--

  Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».  

--

  Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.  

--

  Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.  

--

  Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.  

--

  Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.  

--

  Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.  

--

  Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?  

--

  Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.  

--

  Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?  

--

  Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?  

--

  Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.  

--

  I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.  

--

  Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?  

--

  »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.  

--

  Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.  

--

  Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.  

--

  Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».  

--

  Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.  

--

  Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --  

--

  jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?  

--

  Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?  

--

  Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.  

--

  Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;  

--

  varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta. 11:1. elektroniska utgåvan.  

--