4 Kapitlet

  Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;  

--

  ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.  

--

  Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens »makter».  

--

  Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,  

--

  för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.  

--

  Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»  

--

  Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.  

--

  Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.  

--

  Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?  

--

  I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --  

--

  Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.  

--

  Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.  

--

  I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.  

--

  Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.  

--

  När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.  

--

  Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!  

--

  Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.  

--

  Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,  

--

  I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.  

--

  Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.  

--

  Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?  

--

  Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.  

--

  Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.  

--

  Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.  

--

  Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.  

--

  Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.  

--

  Så är ju skrivet: »Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man.»  

--

  Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.  

--

  Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.  

--

  Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son.»  

--

  Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.  

--