| 3 Kapitlet |
1 |
Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus, --
|
2 |
huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus». --
|
3 |
Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset. --
|
4 |
Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt. --
|
5 |
Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas; --
|
6 |
men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet. --
|
7 |
Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst, --
|
8 |
mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, --
|
9 |
där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år. --
|
10 |
Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar. --
|
11 |
Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.» --
|
12 |
Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden, --
|
13 |
utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga. --
|
14 |
Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt. --
|
15 |
När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig», --
|
16 |
vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? --
|
17 |
Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»? --
|
18 |
Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? --
|
19 |
Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin. --
|