| 24 Kapitlet |
1 |
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar? --
|
2 |
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet; --
|
3 |
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant. --
|
4 |
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra. --
|
5 |
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn. --
|
6 |
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård. --
|
7 |
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden. --
|
8 |
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt. --
|
9 |
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning. --
|
10 |
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar. --
|
11 |
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst. --
|
12 |
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker. --
|
13 |
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar. --
|
14 |
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like. --
|
15 |
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte. --
|
16 |
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. --
|
17 |
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna. --
|
18 |
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg. --
|
19 |
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. --
|
20 |
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av. --
|
21 |
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.» --
|
22 |
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet; --
|
23 |
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar. --
|
24 |
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. --
|
25 |
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet? --
|